Nu har jag lämnat min hembygd för den här gången. Det var med lätta steg som jag lämnade jobbet. Snabbt cyklade jag hem för att packa in i bilen och komma i väg så fort som möjligt.
Som ni vet vid det här laget cyklar jag till jobbet. Vissa dagar känns cykelturen lång och tung, andra dagar flyger jag fram. Men det finns cykelturer som alltid känns lite roligare oavsett dagsform.
Att jobba med människor är att hantera känslor. Det handlar om att dels navigera sig i sina egna känslor, dels förhålla sig till den andra personens känslor. Det här gör de allra flesta av oss omedvetet hela tiden. Det är en del av att vara människa.
Jag har varit på långpromenad. Med håret uppsatt i ett försök till Marie Mandelsmanns frisyr och hemnyckeln i kjolfickan gav jag mig i väg.
Jag har varit i hembyn ett tag nu. Det har gett mig lite distans till mitt liv i stan. Och i den distansen kom insikten om att jag har glömt bort vad som krävs för att leva. Allt började med en cykeltur till jobbet.
Hembygden omformas konstant, men mitt minne av den är statiskt. Jag jämför ständigt allt som sker i bygden med mitt minne.
Nu har jag börjat jobba. Det är himla skojigt att känna att jag kan omsätta mina kunskaper till någon sorts praktik. Ibland har jag tänkt rätt, men andra gånger har jag hamnat lite snett.
Jag sitter utanför boden. Den har vita knutar, röd väggfärg och gröna dörrar. Vinden blåser försiktigt i det långa gräset framför mig. Till vänster om mig hör jag fågelungarna ropa efter sina föräldrar, till höger hör jag en röjsåg som idogt jobbar på. Därifrån hörs också glädjeropen från barn som leker. Det är ljuden från en sommar på landsbygden,...
Det är tentatider på universiteten runt om i landet. För mig har det inneburit att jag fått gå tillbaka till samhällsmedicinen som jag läste under januari/februari. Under repetitionen kom jag över ett cirkeldiagram som visar hälsans bestämningsfaktorer.
Det har cirkulerats en hel del på sociala medier om förtroendevalda fackrepresentanter i LO-kollektivet som inte har fått behålla sin tjänst på grund av deras engagemang i Sverigedemokraterna. Samtidigt som det händer står sossarna och LO rakryggade. Jag undrar hur de tänker.