Allt började med en cykeltur…

Jag har varit i hembyn ett tag nu. Det har gett mig lite distans till mitt liv i stan. Och i den distansen kom insikten om att jag har glömt bort vad som krävs för att leva. Allt började med en cykeltur till jobbet.

Vägen till jobbet är lagom kuperad. Den är vacker. Älven delar upp bygden till sörsia och norrsia, på varje sida av älven ligger höbalar.

Ungefär halvvägs till jobbet cyklar jag förbi en bondgård. Där står traktorer, harvar och alla möjliga skopor till traktorerna. Ibland går korna på bete i närheten. Det luktar gödsel. Det luktar sommar.

Varvat med marken som bonden brukar finns bostadshus. Kilometervis ligger åkermarker och betesmarker omlott med bostäder. Landsbygdens infrastruktur där jordbruk och bostäder lever jämte varandra får mig att återkomma till en tankegång; vad skulle hända om städer byggs på samma vis?

Föreställ dig en stad där en liksom på landsbygden lever sida vid sida med bondgårdar och allt vad det innebär. Betesmarker och boskap varvat med köpcentrum och lägenhetshus.

Det hade minskat klyftan mellan stad och landsbygd. Det hade tvingat fram en medvetenhet hos stadsborna kring vart maten i de ständigt tillgängliga livsmedelsbutikerna kommer från. Det skulle skapa en förståelse över att vi är beroende av brukbar mark, och att vi behöver ta hand om den, för att överleva.