Att ge svåra besked

Att jobba med människor är att hantera känslor. Det handlar om att dels navigera sig i sina egna känslor, dels förhålla sig till den andra personens känslor. Det här gör de allra flesta av oss omedvetet hela tiden. Det är en del av att vara människa.

Men en del patientkonsultationer är svårare än andra. Det kan handla om dagar när jag är tröttare och därför får svårare att förstå den andra personens emotioner. Min värld blir mer ediocentrisk då.

Andra konsultationer är jag i balans och kan förhålla mig till både mina egna känslor och personen som jag möters. Men de konsultationerna kan vara ännu tyngre.

Jag har ställt frågorna jag behöver för att veta hur patienten ska utredas vidare. Jag har fått svaren som sammantaget pekar mot en diagnos; cancer.

Hur förmedlar jag det till patienten? Hur tar jag emot all oro och ångest som kommer väckas hos den? Hur hanterar jag min egen stress inför att förmedla en sån diagnosmisstanke utan att det märks hur nervös jag är? Kommer det någonsin bli en arbetsuppgift som inte ger obehagskänslor hos mig?