Avskalat

Jag har varit på långpromenad. Med håret uppsatt i ett försök till Marie Mandelsmanns frisyr och hemnyckeln i kjolfickan gav jag mig i väg.

Regnmolnen hopade sig i luften, men jag vägrade ta med mig min regnjacka. Den som vill vara fin får lida pin.

Luften var krispig, så där som den kan vara innan regn bestämmer sig för att ösa ner. Jag lyssnade på vinden, hur den fick löven att rassla till, försökte se vilka löv det var som lät.

Jag hörde fåglar kvittra längs vägen, funderade på om fåglar låter annorlunda innan regn eller om de alltid låter likadant.

I takt med att jag lunkade längre från huset där jag lämnat kvar mobilen blev jag mer uppmärksam på det som hände runt omkring mig. Ju tystare min omgivning blev desto mer hörde jag. Och kanske är det just det som är grejen, att vi ibland behöver skala ner tillvaron för att se mer av den.