Ett sjukvårdssystem som är felriggat

Nu har jag börjat jobba. Det är himla skojigt att känna att jag kan omsätta mina kunskaper till någon sorts praktik. Ibland har jag tänkt rätt, men andra gånger har jag hamnat lite snett.

Jag får träffa patienter i alla åldrar från olika bakgrunder. Men det finns en typ av patientgrupp som berör mig mest; de som saknar pengar. Här tvingas läkaren att byta ut mediciner till billigare alternativ för att patienterna ska ha chans att kunna behandla sina respektive sjukdomar. Patienten får från sitt håll balansera ekvationen sjukdom, ekonomi och arbetsförmåga.

Den här balansgången är en av de svårare saker som en person i Sverige behöver tampas med. Sjukdom leder till sjukfrånvaro vilket i sin tur leder till mindre lön vilket i sin tur leder till att sjukdomen förvärras. Och så här går det runt, runt, och runt.

Hur hamnade vi här egentligen och vad kan vi göra åt situationen?

För att komma lite närmre svaren på frågorna har jag tänkt läsa "Du sköna nya vård: friska vinnare och sjuka förlorare" av Anna Gustafsson och i "Vem styr vården?" av Paula Blomkvist et al. Det känns som en rimlig ände att börja i.