Från mantra till realitet
Nu har jag lämnat min hembygd för den här gången. Det var med lätta steg som jag lämnade jobbet. Snabbt cyklade jag hem för att packa in i bilen och komma i väg så fort som möjligt.
Efter en natt i Umeå fortsatte Golfen troget ta mig till Västerbottens inland, ett annat inland än det jag kallar mitt eget.
Längs vägen stod enstaka hus varvat med skog. Då och då åkte jag genom större samhällen med både skola och mataffär. Västerbottens inland kontrasterar till mitt eget. Förutsättningarna till liv är andra.
Det är viktigt att förstå att gles-och landsbygd har olika förutsättningar beroende på vart i landet de ligger. Det är viktigt för politiker att inse om de någon gång ska lyckas införliva det eviga mantrat "en levande landsbygd".
Jag kan inte påstå att jag har lösningen på hur vi skapar välmående landsbygder runt om i Sverige. Men jag har hittat två pusselbitar som jag tror kan vara en del av den.
Den ena biten handlar om bygdens vilja att forma sig själv. Den andra handlar om politikernas förmåga att representera folkets intressen.
Bygden behöver visa hur den vill vara. Är den nöjd som den är? Vill den vara på något annat sätt? Vad kan medborgarna göra för att visa sin vilja?
Här handlar det om att starta idrottsföreningar, musiksällskap eller jaktlag. Det handlar om att sluta upp till de initiativ som tas. Det gäller att vara en aktiv medborgare som bidrar till att forma sitt eget lokalsamhälle.
Men det finns en gräns för hur långt medborgarinitiativ tar sig på egen hand. Det kan vara alltifrån ekonomi till infrastruktur som sätter käppar i hjulet. Det är här politikerna kommer in i bilden.
De behöver fånga upp medborgarinitiativen för att kunna stötta upp dem. Det behöver ske på alla politiska plan samtidigt.
En kommun har fördelen av att vara nära sina medborgare. Men de kan i stället sakna ekonomiska medel. Det är inget ovanligt fenomen i landsbygdskommunerna.
Då behövs lokalförankrade riksdagsledamöter, sådana med örat mot marken, som kan fortsätta driva bygdens intressen i riksdagen. Det är trots allt där som de stora pengarna finns.
Men pusslet om hur vi bygger ett Sverige med en dynamisk landsbygd är långt ifrån färdiglagt. Det behövs fler pusselbitar. Mina två är långt från tillräckliga, men de är en bra utgångspunkt.