Vem skola skolas?

Visst är det kul när en vinner? Äran, eller ja inte äran. Låt oss vara ärliga, det är hemskt tråkigt att vinna äran. Det är en besvikelse. Men när en får en medalj eller konfektyr av något slag, då är det kul att vinna.

Livet är en tävling, har du inte förstått det än? Det är så det låter i skoldebatten. Det pratas om PISA-undersökningar, det pratas om privatskolor och att välja rätt för framtiden. Det rynkas lite oroligt på pannorna när resultatet för PISA-undersökningen kommer, kommer de svenska 15-åringarna att vinna? Spelar det någon roll egentligen? Det beror på vem du frågar, så vi låtsas att du frågar mig.

Nej, det är inte hela världen. Undersökningen mäter bara tre saker, läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Det finns mer kunskap och flera kvalitéer som är viktiga. Jag vill till och med sträcka mig så långt som att hävda att det ibland inte är de faktiska kunskaperna i sig som är det viktiga utan ett tankesätt som gör att en individ kan ifrågasätta information och behålla sin nyfikenhet till varför saker fungerar som de gör eller ser ut som de gör.

MaN BeHöVEr FaKtIsKT kUNNa VisSA SaKeR.

Men är det verkligen så? Behöver en verkligen veta hur en mikrovågsugn fungerar för att ta reda på det? Behöver en verkligen ha bäst läsförståelse i världen för att ta reda på den information en behöver, eller räcker det med att ha tillräckligt bra läsförståelse? Allt som är tillräckligt bra räcker.

Finns det inte en viss ironi i att Sveriges självutnämnda skolparti, Liberalerna, fortsätter förespråka ett skolsystem där det inte finns någon som helst frihet? På deras instagramkonto finns det ett inlägg där det står "Att ställa krav är att bry sig". Nu ställs de konkreta kraven i form av betyg på elever från årskurs 6, men nog finns det en läroplan ända ner till förskolan. Vart i alla läroplaner finns utrymmet för barn att få vara kreativa? Vart finns utrymmet att bygga en raket som går till månen eller hitta ett botemedel mot alla världens sjukdomar? Finns det här utrymmet i alla läroplaner och betyg som på något sätt formar individer till en del av den grå massan? För att citera Ebba Busch och kungen "Ehm nej, jag tror faktiskt inte det"

Någonstans i alla krav försvinner kreativiteten. Kreativitet, den egenskap vi egentligen borde försöka stimulera allra mest. I min värld har kreativitet ett oförtjänt dåligt rykte, det är något som bara fått existensberättigande i estetiska ämnen. Det är sant, kreativitet har stort utrymme i de estetiska ämnena. Men kreativitet har också en väldigt stor roll i många andra områden som en kanske inte tänker på lika fort. Kreativitet finns på äldreboendet där undersköterskan kommer på hur hen ska få upp en morgonsur vårdtagare från sängen. Kreativitet finns på labbet där forskaren ställer sig frågan "vad händer om en gör så här istället?". Men kreativitet finns också i vardagen, spontant och intuitivt, så fort det finns ett problem som behöver lösas.

Så vem är egentligen vinnaren i ett skolsystem där studerande skolas in till att tänka på "rätt sätt" och det fria tänkandet försummas? Ingen vinner, alla förlorar. Vi har förlorat innan PISA-undersökningen ens har gjorts, vi har tappat något viktigare på vägen. Vi har förlorat självständiga, kreativa individer som vågar ifrågasätta att saker ser ut som de gör. Vi har förlorat glädjen till kunskap. Skolan behöver inte bli striktare, skolan behöver inga fler krav. Det är dags att kreativitet får en självklar plats i skolan.